tänkte ta tag i ansökan på antagning.se idag,men inspirationen och längtan finns inte.
måste ha en plan b, och en plan c. och en riktig plan över huvud taget (är det ett eller tre ord?).
jag är så sjukt trött på mig själv och mitt eget sällskap. verkligen illamående när jag sitter här i soffan. att vara på jobbet är typ en relief, där är jag omringad av människor men de är samtidigt tillräckligt långt borta för att inte störa mitt inre, inte klampa rakt in i min sfär.
jag brukade tycka om att vara ensam?
varför tycker jag inte om det längre?
samtidigt vet jag att det här är något som går över, men att det är "just nu" bara gör det ännu värre. inte ens en känsla kan man lite på.
nu driver jag lite med mig själv, om ni ville veta. det.
och med ensam menar jag ensam i rummet, ensam i lägenheten, ensam i tystnaden som inte tillåts att finnas. som dränks av olika röster, berg nu. för att jag tycker om den nya låten så mycket. 999.
är trött på att det enda samtalsämnet är skitsnack om andra.
orkar inte snacka skit.
det är så jävla underbart när folk säger fina saker om andra utan att behöva hävda sig själv.