And it felt so good to see his face,
All the comfort invested in my soul,
Oh to feel the warmth, of his smile
jag vet,
så himla
mycket.
har haft en uppenbarelse idag.
jag vet när jag är säker på någonting. magkänslan brukar inte svika,
bara flyga iväg
frågan som återstår är alltid densamma:
whaddup?
du är rätt
du är fel
det är precis så jag känner.
det osar onska och jag vet ju att det är jag själv som är djävulen i de här tankarna. det är jag som bär horn och det är jag som vässar mina egna.
vad skulle jag ha gjort?
utan din värme innanför tröjan.
ärligt talat, the dark knight rises kan ha varit den bästa någonsin.
den är inte uppe och sniffar på dancer in the dark men gud, bästa på riktigt länge och känslan som den lämnade i min kropp efteråt var särskild. för det var inte bara en actionfilm om en actionhjälte. det var någonting annat. en sorg och ett mörker som aldrig besegrades riktigt. måste se den igen snart.
ska dra med L på bio så att jag kan se den för 125 kr igen utan dåligt samvete.
nu ska jag dricka vin och invänta mad och camilla.
ikväll blir det rebecca & fiona och disco på torget som om man vore 15 år igen.
good night,
t.
mitt blod stannade förresten i några sekunder.