de där konserterna som får växa lite, inuti. i tisdags såg vi mumford and sons i berlin. slutet var det bästa någonsin. gud. nu när jag tänker på det får jag gåshud och lite skakiga ögon igen.

Don't let me darken your door
That's not what I came here for

min dag har bestått av följande: en dag i malmö med klassen, rundtur, studiebesök och lunch, jobb på sjukhuset, buss och huvudvärk hem, nu sängen med datorn.
men jag ska rycka upp den här kroppen för att diska, fixa med kläder och resväskor och sen ska jag lite smått börja på resegeografiarbetet. har tagit en treo och har kommit fram till att jag måste planera min "fritid" bättre. nästa vecka ska jag inte förlora mina timmar framför datorn med onödigt slötittande. har inte tid för det. blir så trött på skolan nu. förändrat (eller i alla fall nytt) schema nästa vecka också som sabbar för mitt jobbschema. en timme kan betyda rätt så mycket.

ont i magen inför framtiden. men snart praktik. då jävlar ska jag trivas. det måste jag intala mig själv. normalt?

imorgon är det skola igen. och sen kvällsjobb. igen. det känns som att man springer runt i ett ekorrhjul som aldrig slutar. samtidigt vill jag verkligen jobba, jag vill tjäna pengar så att jag kan resa iväg snart igen. det vill jag verkligen.

nu kastar jag in handduken och plockar upp diskhandduken. jag förstår inte hur tanken på att gå och diska ibland kan få en att känna sådan meningslöshet. det är typ höjden av ångest att stå där i kanske en halvtimme och veta att tiden bara går. precis som att den inte gör det annars. hm.