jag vill ha någonting annat.jag vill ha någonting som fastnar inuti, i hjärtat. som inte rinner mellan fingrarna så fort man tittar åt fel håll.
är trött på att se dåligt men orkar inte försöka se bättre. och så vidare. inget är fan värre än uppgivenheten.

nu ska jag och bartil dansa till first aid kit tills vi blir glada och kan ta oss ut ur den här lägenheten och kanske göra någonting annat än bara trampa tills fötterna typ trillar av. ibland känns det så.

jag vill ha något att se framemot samtidigt som jag bara vill krypa in under mitt eget skinn, och stanna där tills jag är samma upptinade version av mig själv som jag vill tro på. en känsla av att vilja fly in och ut på samma gång. jag tror att jag behöver vintern ändå, jag tror att jag behöver årstiderna, det är här jag behöver vara. men samtidigt måste jag bort, ibland. "i guess i'm too scandinavian". snart är sommaren här och efter sommaren kommer hösten. det är ändå ett väldigt fint löfte. som kommer hållas, som inte kräver människor, som bara finns. för människor, vad är det egentligen?

det är jobbigt att behöva någon lika mycket som man behöver sig själv. det gör en så svag.
men samtidigt dubbelt så stark.
jag behöver dig.