måndag 28 november 2011

Såg Twilight i fredags. Jättebra.
Såg New Moon igår. Dålig.
Såg Eclipse idag. Sådär.
Summan av det här är nog att vi inte borde se Breaking Dawn på bio.
Men vi måste ju se det, nu när vi ändå är igång.

lördag 26 november 2011

1.


Första stoppet på resan (efter mellanlandning i Riga) är Dubai. Vi kommer bara stanna där några dagar, 3-4 nätter tror jag. Är inte direkt en stad för budgetresenärer. Men det ska bli riktigt coolt att se Dubai. Kan tänka mig att det är "väldigt mycket" av allting. T.ex palm-ö-grejen på bilden. Extremt, mest av allt. Det är just det som ska bli roligt att se. En stad som vill vara bäst och värst och högst och lägst och allt på samma gång. Om allting kostar skjortan där så kan vi alltid ligga på stranden och tänka på hur kallt det kommer vara i Sverige. Nu är det cirka 6-7 veckor kvar tills vi åker. På mig låter det som att det är idag eller imorgon, men ibland känns det så.
Moder natur eller gud eller heliga kraft Hur ska man göra för att Hur ska man göra för att det ska bli sådär varmt Nu när man är stor.

fredag 25 november 2011

Här kommer några bilder från London 5-8 november




Nästa resa blir betydligt längre. 8 veckor i solen.
Idag. Sluttjatandet om arbetet, deadline 17.00. Kanske en träff med Emma i Lund. Idol och middag med Madde och Lukas ikväll.
Imorgon. Besök hos Johan, middag med familjen i Lund, fest hos Jocke och Calle.
Söndag. Jobb och nytt.
Precis lagom jättebra helg, ser framemot varenda sekund.

torsdag 24 november 2011

Never gonna break
never gonna break.
Fisksoppa med saffran, gröna och röda grönsaker. Idag är en bra dag. Idag har jag vaknat klockan fem med huvudet vid fotkanten, somnat om igen, sovit oförskämt länge, ätit ägg, skyndat mig till tåget, kramat en liten bebis, varit på invigningen av den nya avdelningen, ätit tunnbrödsrulle, druckit cider och annat intressant. Resten av kvällen kommer jag tillbringa vid datorn, framför mitt Baliarbete. Roligt, stressigt som tusan, och intressant.

tisdag 22 november 2011

Händelserik dag. Rörigt på sjukhuset, saker som ska packas upp ur lådor som inte ens borde finnas, nymålade väggar som redan har blivit fläckiga och scheman som ska pusslas ihop. Försöker reda ut knutar som inte ens knutits.
Men sen, bästa budgetkvällen med de coolaste männen i Eslöv när jag väl landade hemma. Ibland kan man göra mycket av lite, ibland behöver man inte göra någonting alls.

Funderar på om min hud kliar mer för att jag har låtit mina naglar växa lite. Känner huden av att jag skulle kunna rispa naglarna mot den för att känna den där känslan av att "göra någonting åt saken" när det väl kliar, men jag vet om att det inte blir bättre. Synd att man inte riktigt bryr sig om det när man sover, t.ex. Något annat som jag inte märker under de där nattimmarna är att jag gnisslar tänderna. För någon natt sedan skulle L väcka mig för att det lät så extremt mycket, men så somnade han typ samtidigt som han tänkte öppna munnen och väcka mig. Istället händer något sjukt, något mittemellan vaken och inte vaken. Han skriker NEEEJ!! rakt ut. Jättehögt alltså. Jag vaknar i panik och undrar, med gråten fastklamrad i halsen, vad som händer. L undrar också vad som händer, helt yr i nattmössan. Vi kom fram till att han bara ville väcka mig så att det hemska gnisselljudet skulle försvinna och jag skulle få behålla mina tänder och vakna med en hel käke. Lät lite mer dramatiskt än så. Somnade om som ett litet barn och vaknade med värk i tänderna, som vanligt. Om en vecka ska jag till tandläkaren. Då ska jag be om en bettskena, så att jag slipper vakna mitt i natten av att någon skriker rakt ut. Nog om rispig hud och gnisslande tänder, men ibland är det precis det det handlar om.

måndag 21 november 2011

När man känner sig värdelös, eller kanske mer "lite nere", så förstärks känslan ofta av allt oviktigt, det som vi kan kalla för bruset.
Exempelvis, om jag vet att jag måste jobba med mitt arbete som ska vara inne på fredag, men skjuter upp det, så känns det lite jobbigare att borsta tänderna på kvällen, och att ta tag i disken är ett alldeles för stort projekt. Och om jag väntar in, tänker på och ältar det jobbiga tills det flåsar mig i nacken så blir det extra tungt på axlarna. Om tanken på att ta tag i någonting är tyngre än själva situationen, uppgiften, så är det precis det man måste göra. Ta tag i det.
(Just exemplet, arbetet som ska vara inne på fredag, är inte en sådan sak, det är mer en trögstartad romans. Jag ska presentera Bali, det kan väl inte gå annat än bra? Fina ö.)
Vad jag tycker är positivt med flåsandet i nacken är känslan av lugn och harmoni som uppstår när allting lägger sig.

Jag är extra trött nuförtiden. Kanske är det dagarna som blivit mörkare, kanske är det för lite sömn, kanske beror det på min syn. Jag ser sämre och sämre. Måste ta tag i det. Återigen, någonting som jag skjuter upp, hittar anledningar till att det kan "vänta ett tag". Någonting som är enklare att ignorera men som verkligen, verkligen ligger i mitt eget intresse.

lördag 19 november 2011

Nu är det mindre än två månader kvar tills jag och J åker iväg. Dubai, Indien, Sri Lanka, Malaysia, Singapore och Bangkok. Längtar efter saltvatten, och varm hud. Mina ögon behöver vila lite. Samtidigt behöver de stirra på dig.
(Bilder är från förra sommaren. Nusa Lembongan, en ö utanför Bali)

fredag 18 november 2011

Fredagsfluga.


Idag är det fredag. Fläskpannkaka och frisk luft, har knappt andats idag så det ska bli skönt att sätta fötterna utanför dörren. För övrigt tycker jag om att jag äntligen har en tröja med ett svart band som man kan knyta runt halsen, som en liten fluga nästan. Angelica brukar alltid sådana, så jag känner mig extra fin faktiskt. God kväll, djur!


Härmed ansluter jag

Jag vet att jag kommer cirka 5 år efter alla andra, men jag tänkte att det var på tiden att jag också har en blogg.
Så, vad skriver man om? Sitt liv? Sina tankar? Allt förutom sina tankar?
Jag tror att man ska blanda skor och hjärta med kläder och smärta om man vill bli en cool bloggstjärna. Nu vill jag ju inte det, så jag nöjer mig nog med att skriva en rad eller två om vad som händer inuti och utanpå, kanske dyker det upp en bild på något riktigt, riktigt fint också.

Det här gör mig lite pirrig,
så jävla löjligt och roligt.

På återseende,
från ett långt djur.
någonting att glömma bort sig bland